Ljuset i Opio och vad det kräver av ett fönster
Opio är en kullby mellan Valbonne och Chateauneuf-Grasse, mitt bland olivlundarna. Husen har ofta höga smala öppningar mot norr och breda fönsterdörrar mot söder. Den obalansen är det första vi tittar på. Ett rum mot söder får direkt ljus i sju eller åtta månader om året, och det ljuset värmer, bleker tyg och tröttar ögonen sent på dagen. Ett rum mot norr får i stället ett mjukt och jämnt ljus som absolut inte ska kvävas under tjockt tyg.
Fönstertextilier är alltså aldrig bara dekoration. De styr rummets temperatur, hur man ser i det, och hur privat det känns mot gränden eller grannens trädgård. I ett byhus där fasaderna står några meter från varandra väger den sista punkten ofta tyngre än allt annat.
Skir gardin, tung gardin, foder: vad varje lager gör
Vi arbetar nästan alltid i två lager, ibland tre. Logiken är enkel och lätt att komma ihåg.
Den skira gardinen ligger närmast glaset. Den filtrerar, sprider ljuset och suddar ut insynen utifrån utan att ta bort dagsljuset. En bra skir gardin i löst vävt linne eller bomullsgas ger ljuset en särskild kornighet, nästan pudrig, som rent glas aldrig ger.
Den tunga gardinen är det andra lagret. Den går att dra för, den isolerar mot kylan i januari och värmen i juli, och den bär färgen. För det mesta står den öppen, draperad åt sidorna, och fungerar då som en textil ram som håller ihop fönstret och drar ut väggen.
Fodret är valfritt men avgörande i söder. Ett mörkläggande foder i ett sovrum förändrar sömnen redan från maj. Ett enkelt foder utan mörkläggning räcker i ett vardagsrum och skyddar framför allt tyget mot blekning.
Materialen vi väljer för Côte d'Azur
Linne är fortfarande vårt förstahandsval, och inte bara av vana. Det andas, det hanterar fukt, det faller med en naturlig tyngd som inget annat kommer i närheten av, och det åldras vackert. Tvättat linne tål veck, vilket är en fördel här, för ingen stryker tre meter långa gardiner.
Bomull, som gas eller tjockare voile, kostar mindre och tvättas lättare. Vi använder det gärna i barnrum och kök, där tyget lever ett hårdare liv.
Hampa är ovanligare, med strävare yta och en oregelbundenhet vi tycker mycket om. Det passar gamla hus med kalkputsade väggar, där ett för slätt material genast skorrar.
Blanka syntetmaterial undviker vi nära glas mot söder. De fångar ljuset, de blir varma, och de får en särskild lukt efter två somrar.





