Ett rum byggt kring bordet
I Châteauneuf-Grasse behåller husen ofta en riktig matsal, ibland öppen mot köket, ibland lite avskild. Oavsett storlek ser vi den först och främst som en plats att samlas på. Ett bord, några stolar och lite ljus räcker inte för att skapa ett rum där man vill stanna. Det som betyder något är rörelsen kring bordet, det rätta avståndet mellan sitsarna och väggen, plats att ställa ner ett fat, hälla upp ett glas och resa sig utan att störa grannen.
Vi börjar alltid med att se hur familjen lever. Hur många vid bordet en vardagskväll, hur många en söndag på sensommaren när vännerna stannar länge. En umgängesvänlig matsal ritas kring de siffrorna, inte kring en idealplan. Vi föredrar ett något större bord och färre möbler runt omkring, framför ett trångt rum där alla drar in axlarna. Tom yta har ett värde, den låter måltiderna andas.
Orienteringen spelar också roll. På sensommaren går solen ner tidigare och ljuset faller in snett. Vi placerar gärna bordet nära ett västvänt fönster, för att njuta av det gyllene ljuset vid middagen. När rummet är mörkare arbetar vi med ljusa ytor och väl placerade speglar för att bära dagsljuset så länge som möjligt.
Materialen som värmer sensommaren
Den vändande årstiden kräver material som man vill röra vid. Massivt trä först, med sin synliga ådring och en patina som lägger sig med tiden. Ett bord i ek, valnöt eller alm ger rummet omedelbar värme. Vi älskar något oregelbundna skivor, mjukade kanter, oljade snarare än lackade ytor, eftersom de låter materialet leva och åldras vackert.
Sten hittar också sin plats, på en serveringsyta eller en konsol. Travertin, med sina små hålrum och sin beige-rosa ton, värmer kvällsljuset. Terrakotta är tillbaka med kraft, på ett golv av gamla sexkantiga plattor eller på krukor mitt på bordet. Dessa porösa, matta material suger upp ljuset i stället för att kasta tillbaka det hårt, vilket mjukar upp hela rummet.
Vi lägger ofta till naturfibrer för att bryta hårdheten hos hårda ytor. En jutematta under bordet, en korg i vide för brödet, sitsar i flätad halm. Dessa material ger struktur och en hantverksmässig ton som passar andan i byarna i Grasses inland. Inget för slätt, inget för perfekt, bara ärliga material som berättar om sin tillverkning.
Mjukt ljus för måltider som drar ut
Ljuset gör måltiden. En matsal som är för ljus blir kall, en som är för mörk tröttar ögat. Vi söker balans, med flera källor som vi kan justera under kvällen. En pendel över bordet ger den centrala punkten, förutsatt att den hänger på rätt höjd, lågt nog för att skapa intimitet, högt nog för att inte störa någon. Vi hänger den vanligtvis omkring sjuttio centimeter ovanför skivan.





